Igår var det tänkt att jag skulle skriva ett inlägg till bloggen. Klockan var säkert efter elva på kvällen när jag började skriva ner lite plotter. Suddade lite, skrev till lite, satt och tänkte, skrev lite mer.. Tills jag raderade allt. Sedan beklagade jag mig till Johanna över facebook-chatten, något i stil med: "Äsch, det går skit med inlägget jag skulle skriva... Har ingen motivation!" Sen kan ju tilläggas att ett par svordomar avslutade det hela fint. Men det här är en trevlig hälsoblogg. Mina aggressioner och fula ord sparar jag åt Johanna.

Idag har jag suttit och tänkt på motivation. Vad är det egentligen? Hur skulle man beskriva motivation i en mening?

Sprang även förbi biblan idag, där jag hade lite andra ärenden. Hade ju smidigt nog tänkt ut att jag skulle kolla om jag hittade någon intressant bok som behandlade just ämnet motivation. Tankspridd och glad som man är traskar jag runt på biblioteket ett par minuter, slår mig dessutom ner och läser en bok om internationell handel i säkert 45 min, går från biblioteket och åker hem. Jahapp.

Att vara motiverad förknippar jag med något som är kul. Saker som är jobbiga har man ingen motavation till. Jag har ingen motivation till att plugga. Fast när jag tänker efter så är det mer sällan man använder uttrycket i dess positiva bemärkelse, typ: Åh vad jag är motiverad till att gå på bio. Det låter ju mest konstigt. Man känner ju motivation till saker man vill göra - och tvärtom. Att plugga är ofta jobbigt och tråkig, det vill man ju helst inte göra. Betyder detta att motivation skulle kunna översättas till - att vilja något?

Motivation är positivt. Det driver oss och gör oss engagerade. Antagligen för att det är någon som intresserar oss och som anses roligt. Hur hittar man då motivation till det som inte är så kul? Till jobbet, träningen eller skolarbeten? Jag tror att ett positivt synsätt är viktigt. Att hela tiden gå runt och vara negativ gör absolut dessa moment jobbigare och ännu mindre motiverande. Att vara positiv smittar ju dessutom av sig till omgivningen, vilket i sin tur påverkar ens eget humör.

Frågan är om det ens går att göra tråkiga saker motiverande? På riktigt alltså. Kanske är det bara bäst att inse att läxor är tråkigt men att de måste göras. Men hur ska man då försöka att inte påverkas av sina känslor och bara ta och verkligen göra det? Och inte skylla på att man inte har någon motivation till att göra det. En vilja och ett måste är ju två olika saker. Allt är inte kul i livet. Och alltså kan man kanske inte ha motivation till allt. Kanske är det min enda slutsats. Hur hittar ni läsare motivation till mindre roliga grejer?

Belöningssytem? Typ en fet godispåse?
Små mindre delmål? För att se att man är påväg att nå sitt mål?

Tror det räcker såhär. Kommer liksom inte längre i mina tankar och funderingar. Nu vill jag höra era åsikter om motivation. Se den feta frågan några rader upp.

/En motiverad Therese   

                                                          Bilder från mitt plugg idag